REAGERTE PÅ KROPPSPRESS: Den svenske artisten Navid Modiri tar et oppgjør med kroppspress mot barn. Foto: Janerik Henriksson / TT / Scanpix
REAGERTE PÅ KROPPSPRESS: Den svenske artisten Navid Modiri tar et oppgjør med kroppspress mot barn. Foto: Janerik Henriksson / TT / ScanpixVis mer

«Du fick alltså fyra år som barn innan du började tänka på hur du ska behöva se ut»

Den svenske artisten Navid Modiri med åpent brev til datteren (4) om kroppspress.

Hei, denne artikkelen er over ett år gammel og kan innholde utdatert informasjon

Da den snart fem år gamle datteren til den svenske musikeren og programlederen, Navid Modiri, skulle skifte fra badetøy til vanlige klær, ba hun faren om å holde et håndkle rundt henne.

Han spurte hvorfor, og hun forklarte at hun ikke ville at de andre barne skulle si at rumpa hennes var stygg.

Det fikk Modiri til å reagere sterkt. Det åpne brevet han skrev til datteren, er delt mer enn 7000 ganger på Facebook og har fått over 20 000 likes.

- Du fick alltså fyra år som barn innan du började tänka på hur du ska behöva se ut för att omgivningen ska gilla dig. Och det är inte dina fyraåriga kompisars fel. Det är mitt, skriver han i brevet, gjengitt i den svenske avisa Expressen.

Les hele brevet her: «Det är en månad innan ditt femårskalas och du vill att jag ska hålla en handduk runt dig medan du byter om från baddräkt till klänning.

Jag frågar varför och du förklarar att du inte vill att de andra barnen ska säga att din rumpa är ful. Mina ögon bränner och mina käkar spänns.

Jag hade blivit Hulken och kastat varenda skitunge i havet om det hade hjälpt. Men jag vet att det inte hjälper. Det är inte skitungarnas fel. De gör vad vi gör. Det är inte de fyraåriga pojkarna och flickornas fel. Det är vårt. Föräldrarna.

Artikkelen fortsetter under annonsen

Det är en månad kvar innan ditt femårskalas och du gömmer dig bakom handduken för att ingen ska säga något om din rumpa. Du vill inte att de ska tycka att den är ful. Du fick alltså fyra år som barn innan du började tänka på hur du ska behöva se ut för att omgivningen ska gilla dig. Och det är inte dina fyraåriga kompisars fel. Det är mitt.

Medan du leker på lekplatsen börjar jag fundera på porr, Instagram, H&Ms underklädesreklam. Jag tänker på manlig jargong, blickar och fyllesnack. Gudrun Schyman har försökt. FI! har försökt. Flera av mina kvinnliga och manliga vänner har försökt men jag har vägrat kalla mig feminist. Jag tyckte inte det behövdes. Det räcker väl att jag säger att jag är för jämställdhet? Väl?

Det var först nu myntet föll ner. Jag tänker inte låta dig växa upp i en värld där du ska reduceras till de blickar som riktas mot dig. Fyraåringar eller fyrtioåringar. Om det gäller dig eller nån annans dotter, syster, vän.

Det är en månad kvar till ditt femårskalas och jag gör inte det här bara för din skull. Jag gör det för oss båda. Jag tänker göra det för min egen skull. Kalla mig feminist och börja agera som en man med ryggrad.

Det är en månad och femton år kvar tills din tjugoårsdag och jag vill kunna stå rakryggad och se dig i ögonen då och säga: Fuck patriarkatet. Fuck strukturer. Fuck vad alla andra säger om din rumpa.

Du är och kommer alltid vara den vackraste människan jag känt. Inifrån och ut.»