IMPONERT: Den svenske kommentatoren Tomas Pettersson bøyer seg i støvet over det Marit Bjørgen gjorde på stafetten. Foto: Bjørn Langsem / Dagbladet
IMPONERT: Den svenske kommentatoren Tomas Pettersson bøyer seg i støvet over det Marit Bjørgen gjorde på stafetten. Foto: Bjørn Langsem / DagbladetVis mer

Aldrig mer imponerad av henne än jag är nu

Hallå där, Marit Björgen. Du har vunnit så mycket, briljerat dig fram genom år och är tidernas största längdåkare. Men ändå: Jag har sällan varit mer imponerad av dig än den här kvällen.

Kommentaren er skrevet av Expressens skikommentator Tomas Pettersson.

Tre timmar före stafetten stod jag och pratade en stund med den svenska förbundskaptenen Rikard Grip.

Tillsammans funderade vi lite allmänt över hur stafetten skulle bli. Om Anna Haag skulle hålla. Om vassa de lite bortglömda ryskorna faktiskt var. Om Ebba Anderssons duell med Ragnhild Haga.

Min sista fråga var tämligen enkel.

Ditt drömscenario inför sista sträckan?

- Det bästa skulle vara att Stina och Marit går ut tillsammans, sa Grip.

Exakt så blev det.

Men det slut som Grip, jag och förmodligen flera av er där hemma väntat sig, blev i stället något helt annat.

Hon må vara 37 år. Hon må ha haft en darrig säsong. Hon må vara omåkt som världens bästa distansåkare av vår egen Charlotte Kalla.

Men den här kvällen var ändå Marit Björgens.

De norska ledarna, åkarna och till och med Marit Björgen själv, hade ju annars upprepat det som ett mantra de senaste dagarna:

Det sista Norge ville vara att ha med sig Stina Nilsson in på upploppet.

Så när Björgen jagade uppför sista backen utan att kunna hänga av sig Nilsson trodde jag att det var klart.

Att Stina, 24 skulle blåsa förbi mamma Marit, 37 inne på upploppet. Att Sverige skulle ta sitt tredje damguld.

Artikkelen fortsetter under annonsen

Men sanningen är att den här gången var Stina Nilsson fullständigt chanslös.

Surt?

Inte direkt. När jag får uppleva en sån prestation som den Marit Björgen nyss utförde njuter jag mer av showen än gnäller över svenska medaljmissar.

Så grattis igen, Marit.

Nu lämnar du även ditt sista OS med en guldmedalj.

Stafetten i övrigt?

Precis den berg-och-dalbana jag förväntat mig.

Anna Haag var en chansning på den första sträckan, ett val bland tre åkare där ingen direkt imponerat.

Haag krackelerade - men jag är verkligen inte säker på att vare sig Hanna Falk eller Ida Ingemarsdotter gjort det bättre.

Sedan var det Norges tur att haverera.

STAFETT: Det var stor spenning i studio under kvinnenes stafett lørdag. Slik reagerte svenskene da de så Marit Bjørgen slå Stina Nilsson i siste etappe. Video: Expressen TV Vis mer

Jag förstår fortfarande inte tanken med att slänga in stackars Astrid Uhrenholdt Jacobsen på den andra sträckan mot Charlotte Kalla.

Jacobsen tappade alltså 50 (!) sekunder mot Kalla.

På fem kilometer.

Om man säger så här: Ingen i hela Pyeongchang är nog mer lättad över det där guldet än denna Astrid Uhrenholdt Jacobsen just nu.

Vad mer?

Ebba Andersson gjorde (igen!) ett alldeles, alldeles utmärkt lopp. Och serverade Stina Nilsson ett drömläge helt enligt plan.

Men...jo, det är skillnad på att spurta efter ett sprintlopp och efter en stafettsträcka på fem kilometer.

Speciellt om din motståndare heter Marit Björgen.

* * *

Till sist. Hade Sverige kunnat göra något annorlunda? Hade det inte till exempel varit bättre med Charlotte Kalla på sista sträckan?

Jo, jag är helt säker på att Kalla knäckt Björgen om de gått ut samtidigt.

Men...det hade förstås aldrig hänt.

Utan Kalla på någon av de första sträckorna hade Sverige varit avhängt långt innan allt skulle avgöras.

Så jag tycker inte det är så mycket att gnälla över. Sverige gick för guldet. Sverige var nära att lyckas. Men den här gången var kvällen vikt för någon helt annan.

Så låt oss avsluta det här med det enda rätta:

En ödmjuk bugning för Marit Björgen.

Artikkelen er hentet fra Expressen. ​