GÅR STAFETTEN: Astrid Uhrenholdt Jacobsen - her med Marit Bjørgen under NM tidligere i år - er på stafettlaget. Foto: Bjørn Langsem / Dagbladet
GÅR STAFETTEN: Astrid Uhrenholdt Jacobsen - her med Marit Bjørgen under NM tidligere i år - er på stafettlaget. Foto: Bjørn Langsem / DagbladetVis mer

Tack, Norge - ni ger oss ju chans till guld

Ännu en tävlingsdag utan medaljer för de svenska herrarna. Så låt oss direkt lyfta blicken direkt mot dagens stafett.

Kommentaren er skrevet av Expressens skikommentator Tomas Pettersson.

Har jag förstått allt rätt? Att ni där hemma tycks djupt tveksamma till uttagningen av Anna Haag?

Själv är jag mer orolig för Ebba Andersson.

Calle Halfvarsson stannar till framför oss. Suckar. Säger att "Det var tungt. Igen".

Och jo, vi har hört det förr.

- Ja, det börjar bli en vana nu, säger Halfvarsson.

Sant.

Halva OS är avklarat nu och efter varje herrlopp har det genomgående andats besvikelse från de svenska åkarna. Fredagen var inget undantag.

Nej, det var ingen katastrof.

Placeringsraden 8-9-1-19 är som lag betraktat hyfsad. Bara Norge (förstås) hade bättre placeringar på sina fyra åkare.

Men det är naturligtvis inte bra nog.

Sverige är en stormakt i den här sporten. Sverige är inte på OS för att samla ihop ett gäng hyfsade placeringar. Sverige är här för medaljerna.

Så vi gör som vanligt.

Vänder oss till damerna.

Och allt blir plötsligt mer intressant.

I dag väntar distansen som blev den solklara höjdpunkten i Sotji för fyra år sedan. Damstafetten vi aldrig glömmer.

Hade någon frågat mig för ett par veckor sedan om det fanns chans till en gyllene repris i Pyeongchang hade jag svarat nej utan att tveka.

Men så startade OS.

Charlotte Kalla och Stina Nilsson defilerade hem guld samtidigt som Ebba Andersson gjorde sitt livs lopp i OS-debuten.

Samtidigt som ett par av de norska stjärnorna (läs Weng, läs Östberg) plötsligt sett allt annat än skrämmande bra ut.

Så nu säger jag i stället:

Visst. Det kan faktiskt gå. Speciellt när Norge faktiskt bjuder Sverige på en utmärkt chans att avgöra hela dramat.

Norge kastar alltså in Astrid Uhrenholdt Jacobsen i laget. Hon som varit sjuk. Hon som inte åkt ett enda lopp i OS. Men inte nog med det: Norge sätter alltså upp Jacobsen på den andra sträckan.

Mot Charlotte Kalla.

Det är ju nästan så att man vill skicka en blomsterbukett med ett vidhängande kort med ordet "TACK!" på till damtränaren Roar Hjelmeset.

För plötsligt fick Sverige en möjlighet till att upprepa Miraklet i Sotji.

Självklart kan det ändå gå fel på så många sätt.

Första sträckan är en rysare. Men det hade varit oavsett med vem av Hanna Falk, Ida Ingemarsdotter eller Anna Haag som fått chansen.

Nu blev det Haag.

Det är en klar chansning. Det naturliga hade förstås varit att ge Hanna Falk platsen...men det börjar kännas mer troligt allt Syd- och Nordkorea enas än att Hanna Falk någonsin ska få chansen i en mästerskapsstafett.

Men jag avstår ändå - till skillnad mot många andra - från att döma Anna Haag på förhand. Jag tror tvärtom det kan gå helt okej.

Då är jag mer orolig för den tredje sträckan. Ebba Andersson mot Ragnhild Haga. Med klar fördel för Haga. Ebba Andersson lär behöva varenda sekund av försprång som Charlotte Kalla kan bjuda på.

Får hon det?​

Ingen vet. Som vanligt dagen före en stafett är allt mer eller mindre vilda spekulationer.

Men en sak vet jag:

Om allt slutar med att Stina Nilsson och Marit Björgen kommer in till stadion tillsammans så kan vi alla andas ut.

Då väntar nästa guldfest.

Artikkelen er hentet fra Expressen.